Faith always bring us back together
Kategori: Allmänt
Cigarettröken svävar runt mig. Jag springer in i ett ex, vi säger hej och dansar sedan vidare ut i natten. När man kan göra så, hälsa ordentligt och sen gå utan att reflektera över det, då vet man att det där exets telefonnummer inte ens kommer att ringas med två öl för mycket i kroppen, man är klar. Det är en fin känsla det där, kärlek som har slocknat och blivit just ingenting.
Träffade några vänner från förr. Kramades och frågade vad som hänt sen sist, utan att egentligen ha något stort intresse av det. Vänner från förr är just vänner från förr.
Hade några konversationer med okända människor. Det är nog vad jag gillar bäst med utelivet, men så hade han också rätt, han jag träffade i rökrummet igår, "Vad är det här för jävla stad? Människor är osociala och ovilliga till att prata med någon annan än sina vänner". Jag nickade och kunde bara få ur mig en sak "Det är vad det är. Människor i den här staden kommer aldrig att förändras".
Skymtade min första kärlek. Han kom stegande mot mig med ett stort leende på läpparna. Vi kramades, tog en drink och fastnade i en alldeles för djup diskussion. Vi följdes upp på kebabhaket utanför innan vi och hans två vänner gick mot den ultimata "efterfesten". En fläkte ut sig på en soffa, någon annan på en stol. Själv satt jag i sängen. Vi lyssnade på musik och snackade skit tills klockan slog 6. Då promenerade vi hem, han och jag. Klockan var 7 när jag satte nyckeln i låset hemma.
Vi har alltid sagt det. Vi vet att vi någon dag kommer att ha ett sunt förhållande. Vi vet bara inte när. Tiden får utvisa.
