thisyoungblood.blogg.se

Hösten kryper på och kylan tränger sig in genom fönstret. Jag är så trasig inombords att jag undrar om jag någonsin kommer att kunna pussla ihop mig själv. Jag tänker tusen gånger att "om jorden går under, så låt det ske inatt". Det vandrar en smärta genom min kropp som ger mig hjärtklappningar och sätter mitt huvud ur balans. Luften jag andas väger 10 gånger så mycket och jag önskar med all kraft som finns kvar att jag kunde ta något som tog bort smärtan. Men det finns inget som lindrar psykisk smärta. Möjligen jordens undergång.

Jag vet att jag kommer att resa mig förr eller senare och gå vidare. Jag vet att jag kommer att bli lycklig. Men innan dess kommer jag att vara ledsen, väldigt ledsen.   

 

Till mig: Jag kommer aldrig förlåta dig för att du inte tog hand om dig själv. 

Till dig: Jag älskar dig