How to love?
Kategori: Allmänt
Nu när jag återigen gett mig ut i havet av killar så tänker jag tillbaka på dem som har kommit och gått genom åren. Min första pojkvän bodde i Ghettot, han hade en orange moppe som han i ett års tid ville spraymåla i en pärlvit nyans, det blev aldrig av. Vi brukade sitta på någon gård någonstans med hans vänner och se på när de rökte cigarett efter cigarett, han rökte också, men aldrig när jag var med. Jag avslutade det, men någon månad senare när han hade flickvän ville jag ha honom tillbaka. Man vill ha det man inte kan få.
Marcus hade ätit samma mat som mig i 10 år, gått samma korridorer och lekt på samma skolgård. Det blev skolavslutning och plötsligt var han det enda jag såg. Vi var oskiljaktiga hela sommaren. Tältning, övernattningar, vattenpipa, festival. Jag gjorde en hel del dumma grejer den sommaren, men han släppte inte taget. Istället blev det jag som tillslut lämnade honom. Efter uppbrottet såg han igenom mig, insåg att han aldrig någonsin mer behövde bli sårad av mig, och då, då ville jag ha honom igen. Man vill ha det man inte kan få.
Det har passerat en hel del killar, men de flesta har lämnat mig oberörd. Det har funnits mönster. Det jag har kunnat få har jag inte velat haft, och det jag inte kan få har jag velat haft.
Jag och min bästa vän har haft ögon för varandra sen första gången vi ramlade in i varandras liv. Vi försökte en gång, två gånger och tredje gången gillt. Men vi insåg det där tids nog, att vi inte skulle vara tillsammans. Jag hade kunnat grundlura mig själv med honom. Han var min bästa vän, min trygghet. Jag hade kunnat bygga ett liv med honom utan kärlek, och jag tror nog aldrig mer att jag kommer att känna så för någon annan. Att både han och jag tog vårt förnuft till fånga var nog det bästa som kunnat hända. Snart drar han till Polen i 4 år, han ska bli läkare. Det gör ont i hela mig när jag tänker på det, för jag vet att sist vi sågs förmodligen var sista gången vi sågs i resten av våra liv. Och någonstans här insåg jag att jag inte ville ha honom, trots att jag inte kunde få honom.
Jag vet inte om jag växt upp eller om jag har blivit förnuftigare. Det måste finnas kärlek, det måste finnas känslor, det måste finnas behov. Om inte hjärtat slår extra slag, om det inte finns fjärilar i magen, om jag inte vill vara med honom varje sekund i resten av mitt liv, då är det inte värt det. Kärlek kommer, det vet jag. Jag önskar bara att jag hade fallit pladask för någon av dem som passerat.
