Get busy living or get busy dying
Kategori: Allmänt
Jag sneglar på Breaking News utan ljud. Ser hur Filip och Fredrik gestikulerar. Det konstiga är att det inte spelar någon roll vad dem säger. Det kan vara så roligt att jag i vanliga fall skulle ramla av stolen, men idag spelar det ingen roll. Jag är inne i ett vakum där jag inte kan känna varken glädje eller sorg. Och det är väl nu jag börjar inse att jag måste ta tag i mitt liv igen. Den senaste månaden har jag ätit max ett mål mat om dagen, trots att jag har varit hungrig. Jag har ingen ork. Jag orkar inte ställa mig vid spisen och laga något, jag orkar inte springa ner till pizzerian runt hörnet och köpa mat, kroppen har liksom lagt av. Jag ligger i sängen hela dagarna och hoppas att något ska förändras utan att jag ska behöva lyfta ett finger. Jag springer runt och ler åt människor, men innerst inne så är jag ett känslolöst monster, en människa som har tappat livsglädjen. Så nu sitter jag här igen, hungrig och orkeslös. Men om det är någon dag som det känns okej att vara i det här kritiska tillståndet så är det idag. Jag har sagt upp min lägenhet idag. Jag har ingen ny bostad och ingen plan överhuvudtaget, men jag var tvungen att agera för att jag inte skulle gå under helt. Min enda tanke var: Om jag inte agerar så dör jag nog. Antingen av undernäring eller av att jag någon dag inte orkar kliva ur sängen. Eller av sorg. Kan man dö av det?
Nu ringer en kär vän till mig. Men jag vill inte svara. Vill inte att hon ska höra hur jag mår. Vill inte att hon ska oroa sig. Vill inte lasta henne med min skit, hon har så det räcker för sig själv. Men jag ska svara. Be henne berätta om sin dag. Be henne att inte fråga något om mig. Säga att "det ordnar sig". Säga godnatt. Sen ska jag somna och önska att morgondagen blir bättre.
Get busy living or get busy dying!
