Someone please call 911
Kategori: Allmänt
Jag åker till Tyskland inatt. Det är ett sista återupplivningsförsök av en karriär, av en människa som tröttnat på att vara en förebild, av en tjej som tröttnat på att jaga en dröm som förr eller senare ska slockna och glömmas bort. Det har väl sin charm det där med, att stå i någons bokhylla i en bok på sidan 78 och samla damm. Det var väl bara tanken på att böckerna skulle stå där i era bokhyllor och samla damm, och att jag skulle stå där i en korvmoj medan ingen jävel hade ett enda minne kvar om vem jag var, som fick mig att inse att 20 års arbete för några sidor i en historiebok var långt ifrån värt det. Men när du kastar en talang i sjön, när du låter den dö, då finns det alltid människor som kommer att ha synpunkter. Dem kommer att kalla det för "ditt livs misstag". Men sen är det ju inte heller dem som ska stå längst fram på konserterna och hoppa högst och sjunga högst, eller dem som ska backpacka i Thailand i 3 veckor, eller dem som ska dricka ett glas vin varje tisdag med sina vänner, eller dem som ska åka på en spontanresa när vädret i Sverige sviker, eller dem som ska träffa sitt livs kärlek. Och det är fan inte DEM som ska säga åt DIG vad du ska göra. Jag har slutat lyssna för länge sen, stängt av allt dåligt och allt bra. Jag har huvudrollen och dem är ett gäng statister. Men morsan, farsan, tränarna, vännerna och resten har rätt på en punkt, man kan inte låta någon dö. Därför åker jag till Tyskland och ger den där talangen lite hjärtmassage. Kommer hon tillbaka som någon annan än sig själv, ja, då vet ni att jag misslyckades.
